”Idrotten i rörelse” var temat för årsmötets seminarium den 26 april. En eftermiddag om idrottens roll för lokalsamhällets utveckling och ett mer inkluderande och jämlikt idrottsliv där fler kan delta.
Lillemor Lindell, projektledare för Riksidrottsförbundets inkluderingsarbete berättade om den nationella strategin 2025 och utvecklingsmålen för distrikten Stockholm, Malmö, Göteborg, Södertälje.
”Vi gör mycket för att utveckla idrotten men det blir lätt parallella processer. Hur vi ska få det att fungera ändå i den gemensamma organisationen vi satt upp är en utmaning vi står inför” menade Lillemor.
Nina Edström, utvärderare på Mångkulturellt centrum har följeforskat på projekt Storstad som varit Stockholmsidrottens del i det nationella utvecklingsarbetet. Att skapa delaktighet där människor finns på fritidsgårdar, stranden, centrum, öppna förskolan, skolor mm har varit en del av framgångsreceptet. De lokalt rekryterade projektledarna har jobbat uppsökande, stärkt nätverken och byggt lokal ledarkompetens genom att vara flexibla och lyhörda. I arbetet blandades idrotts- och kulturaktiviteter och man har skapat trygga rum för både tjejer och killar där man kan tala om saker som inte alltid är lätta att tala om. Pritam Ahmed från föreningen SPEAR IF gav sedan en bild av hur om hur föreningen i Norsborg startades med målet att erbjuda fler idrotter i området.
Att idrotten, och särskilt fotbollen, kan vara en del i ett utbildningsarbete med sociala och antirastiska förtecken illustrerades på ett personligt sätt av Gustavo Nazar, Pedagogisk inspiration, Malmö stad. Arbetet med Grundskolefotboll mot rasism har sin upprinnelse i staden Malmös engagemang i ECCAR (European coalition of cities against racism). Ett brett samarbete har byggts upp med Malmö FF, Rädda barnen, Hela Malmö och Tjejer i förening som nu funnits i 7 år. ”Rasismen är en del av barnens historia som vi möter i Malmö. Det är en del av deras liv och de vänder sig till oss vuxna med en önskan att vi ska ta ansvar för att ändra situationen, skapa en möjlighetsstruktur. Barnkonventionen är ett stöd för att göra förändring, inte minst utifrån artikel 2 (Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter)” menade Gustavo Nazar. ”De 12-åringar vi möter i grundskolefotboll mot rasism är riktiga människor. Det handlar om att lyfta barns rättigheter och det handlar om riktiga liv. Vi vuxna måste på djupet inse vårt ansvar och makten vi har att förändra maktstrukturer som stödjer intentionerna i barnkonventionen som dessutom blir lag nästa år.”
Efter pausen följde ett panelsamtal som modererades av Victoria Escobar som tidigare var en av de lokala projektledarna inom Stockholmsidrotten. Nu gavs tillfälle att diskutera utvecklingsfrågor mellan Daniella Durmaz, tidigare Södermanlands idrottsförbund, Pritam Ahmed, föreningen SPEAR IF, Lillemor Lindell, Riksidrottsförbundet, Linus Söderling, Botkyrka kommun och Sinan Baysal, Fittja IF. Linus Söderling ser sin roll som en möjliggörare med uppgift att stödja föreningarna när behov uppstår och de vill utveckla nya hybridformer. Daniella Durmaz gav exempel på idrottsarbetet i Hovsjö Södertälje där det funnits behov av att kombinera idrott med viktiga, djupgående samtal mellan deltagarna. Pritam Ahmed pekade på vikten av att idrotten lyfter det som är kul och utvecklande och idrotten in måste vara tävlingsinriktat. Det finns så mycket press och stress ändå idag bland unga vuxna. Sinan Baysal talade om de utmaningar en lokal idrottsförening ställs inför. ”Det finns ingen traditionell föreningsstruktur i Fittja. Det är lite som att förorten inte förstår samhällsstrukturen vi bygger idrotten på och tvärtom gäller också. ”One size fits all” – fungerar inte” säger Sinan, som tror att vi behöver bygga en stödstruktur som tar förortsföreningars utmaningar som grund istället för att utgå från idealföreningen i förbundets tankevärld.
Lillemor pekade på att vi lever i ett väldigt individualiserat samhälle, medan idrottsrörelsen byggdes upp kollektivt. Vi måste se till att idrotten kan hitta både bredare och nya former. ”En utmaning för framtidens idrott är att anta utmaningen att det ska gå att starta idrottande senare i livet. För att det ska ske behövs en förflyttning. Vi ska stötta, inte döma” menade Lillemor Lindell och fick medhåll från övriga i panelen.
Anja Norell, utbildare på Mångkulturellt centrum avslutade eftermiddagen med att ge exempel på utbildningspaket och fortbildningsformer som centret fått i uppdrag av Riksidrottsförbundet att utveckla. Idrotten är i rörelse och fortsätter att utvecklas.
Comments