Interkulturell och interreligiös dialog är grunden i Unesco LUCS arbete. På vårt möte den 16 november 2018 togs frågorna upp på flera sätt.
René León Rosales, styrelseledamot som representerar IMER-förbundet, men också forskningsledare på Mångkulturellt centrum, inledde med att sätta begreppet interkulturalitet i ett samhälleligt sammanhang. Han visade statistik över hur inkomstklyftorna ökat i Sverige sedan 90-talet, liksom segregationen mellan rika och fattiga, vita och icke-vita. Segregationen reproduceras över tid, och vi medverkar alla till den när vi väljer skola till våra barn, när vi köper bostadsrätt och bedömer det framtida värdet på den, sa René.
Med den bakgrunden finns många utmaningar för samhället. René listade följande:
Invånare med olika sociala, religiösa och etniska bakgrunder har inte likvärdiga möjligheter när det gäller deltagande i samhället
Alltför många medborgare känner sig inte trygga eller hemma där de bor
Olika grupper saknar förtroende för varandra och för demokratiska processer
Det finns brister i dialogen som kommuner för med medborgare och föreningsliv för att främja en rättvis fördelning av kommunens resurser
Svårigheter för vissa grupper i kommuner att identifiera sig med det offentliga/samhällsinstitutioner
Svårigheter för vissa grupper att ta del av det offentliga/ samhällsinstitutioner
Det interkulturella perspektivet måste alltså förhålla sig till segregationen. ”Inter” betyder ”mellan” och fokus ligger alltså på det som sker mellan människor. Vi kan tala om ”en kultur av inkluderande möten” menade René León Rosales och citerade Pirjo Lahdenperä. Och föreslog att deltagarna skulle bära med sig följande insikter:
Normativ utgångspunkt: etnisk mångfald som resurs
Vikten att skapa ett ”inter”: inkluderande arbetssätt och bemötande, motverka segregationens negativa effekter (stigmatisering, negativ grannskapseffekt, social disintegration).
Arbete för social jämlikhet, baserat på mänskliga rättigheter
Arbete mot rasism diskriminering
Lite senare talade Leif Magnusson, verksamhetsledare för Unesco LUCS och också chef för Mångkulturellt centrum, och Marita Castro, projektledare för kunskapspiloten ”Träffpunkt Syd” (Vårljus) om interkulturellt ledarskap.
Leif började med att poängtera att målet för Unesco LUCS arbete är att få fram lösningar som kan spridas vidare. Det är kunskapspiloternas funktion. I arbetet med interkulturell dialog finns många utmaningar. Det handlar om arbetsmetoder, om att fördjupa färdigheter i interkulturell förståelse. Det gäller att ställa sig frågor om vilken ram vi använder för att förstå världen. Men generellt kan det vara svårt att förhålla sig till begrepp som ”interkulturellt” i vardagen.
– Det finns ett ”görande” som är frikopplat från teoretiska begrepp, sa Leif och pekade som ett bra exempel på Botkyrkabyggens arbete med Boendekraft. Det finns hos Botkyrkabyggen flera medarbetare en reell kompetens i interkulturellt förhållningssätt berättade han.
Marita Castro berättade om hur de i kunskapspiloten prövat sig fram till ett interkulturellt förhållningssätt i mötet mellan handledare och ungdomar. På Träffpunkten, som varit en insats för ensamkommande ungdomar, har det interkulturella förhållningssättet prövats och utvecklats. (Personal och ungdomar från Träffpunkten syns på bilden ovan). ”Ordningskapande normer” är ett begrepp som Marita uppehöll sig vid. Inom regler som sätts av dessa normer, som handlar om mänskliga rättigheter och principer om icke-diskriminering, finns utrymme för det interkulturella mötet.
– Ett interkulturellt förhållningssätt är inkluderande och ska utmana normativa inställningar. Det förutsätter att vi har förmåga att kommunicera utan ett etnocentriskt perspektiv. Det har både vi och ungdomarna ibland brustit i. Stundvis har vi hamnat i låsningar som hindrat rörligheten vi velat bejaka i interkulturaliteten och försvårat mötena. Vi har ibland krockat i stället för att skapa interaktion mellan våra olika meningssystem, sa Marita Castro. Att förhandla med sitt eget meningssystem är inte alltid lätt. Att vara interkulturell ledare är en samhällsförändrande och mycket svår uppgift. Att utveckla interkulturell kompetens förutsätter att tid avsätts för reflektion, bearbetning av fördomar, etiska konstruktioner, samt påfyllnad av nya kunskaper och insikter
Intresset för Träffpunkten har inte varit särskilt stort från kommuner, däremot har det lett till att kommuner velat ha utbildningar i interkulturellt förhållningssätt i socialt arbete. Och erfarenheterna från Träffpunkten kommer också till nytta i Botkyrka kommuns kunskapspilot om interkulturellt flyktingmottagande.
Comments